livet är jovvigt nu grabbar. men jag kämpar fortfarande. skolan suger och jag vill inget hellre än att sitta hemma och bara vara. saknar kyrkan och allt därtill. Rakel bad för mig idag och det känns bättre nu. Tack Gud. Men vill ändå hem och bara vara. vill hem och skrita i allt. vill hem och sova bort alla tankar och negativt i min kropp. vill hem och krama om mamma och säga att jag älskar henne. vill att pappa ska komma hem så jag får vara med honom. Har alltid varit feg med vad jag kan skriva här, vilka är det ens som läser? eller om något kan användas som något negativ mot mig? men jag är så trött på att vara rädd och osäker. detta är mitt liv och jag ska börja leva det på riktigt. Jag ska prioritera det jag vill prioritera. bara så ni vet. Varför jag skriver detta är nog för att jag själv ska inse att jag vill göra detta. Att jag faktiskt mår skit men att jag ska ändra det, för jag vet att jag kan det. Men hjälp av mina föräldrar, Gud, min pojkvän, mina vänner. Det ska och kommer att gå. Så ni får hänga ut lite till. Om två veckor är jag ledig och då är det jul. Då kommer jag kunna vila. då kommer jag kunna släppa allt för ett litet tag. så länge så att jag kan komma tillbaka som något bättre. tack för mig